Javisst. I lördags, just som jag skulle skjutsa barnen och Vejde till farmor på grillstund för att sedan själv åka och lyssna på Charlotte som skulle ha konsert så hände det.
Norah föll från bordet med munnen före rakt över sin tripp trapp stol. Blod i munnen, tårarna sprutade och tanden for upp i tandköttet. Rakt upp. Hela tanden. Usch. Vejde tyckte fortfarande vi skulle åka som planerat och så for vi iväg. Men i bilen slocknade Norah och oron i mig blev stor. Vi hade ringt en tandläkare som sagt att han varit med om det många ggr förut och att på måndag får vi åka till folktanvården på röntgen. Tanken var altså att jag skulle lämna av sovande Norah och övrig familj och fara iväg flera timmar. Vi kom fram och då ringde just Emma som jag skulle hämta upp strax därpå. Hon tyckte jag skulle stanna hos Norah och det kändes skönt. Så fick det bli. Barnen går först. Hade förmodligen inte varit något trevligt sällskap ändå om jag hade åkt iväg. Bara varit orolig och längtat hem. Hon är fortfarande låg och öm men imorgon ska jag ringa och prata med folktandvården och hoppas på att vi får komma på stört!