Räta på ryggen, allt du förmår, det är tid för en stund.
Upp med hakan och stärk din röst, det är tid min vän.
Visst kan männinskans värld vara krymt, tid att vidja sina vyer,
de som känner att de bör, inte tänka allt för inskränkt,
INTE fokus på sig själv.
Se dig omkring, vad behövs? Lämna plats,
hjälpas åt, se hur männinskor omkring dig mår?
Jag är trött, jag är liten, ingen makt, ingen far. Knappt en mor,
men jag står, faller ej, vill vara stark. 
Dock ändå, finns ej plats,
omtanken är förbi, finns ej tid! Om det var jag som mådde bra,
så tänker jag ofta-om jag hade haft det lätt..
Hur hade det varit då?
Kanske nästa gång, är det våran tur.
Nästa liv. De andras tur.
Hoppas så.
Innerligt. Turas om. Hjälpas åt.
Men du min vän-medans du väntar, upp med hakan,
sträck din hals.
Nån finns där, som inte märks, men nån finns där,
som inte syns.