Än att plötsligt överraska Norah med en spontan tripp. Hon och jag påväg till Södertälje. Vi planerar. Det blir glass vid maren i solen på bryggan. Mata änder och se fiskmåsarna flyga över blå himmel. Bara hon och jag. Vi skrålar till brusande musik i bilen. Solen skiner och livet känns enkelt för en stund.

                 

Den här flickan, får mitt liv att stråla!

Visst är det underbart! Oliver sover men Norah får vara uppe sent med mamma och Emma. Och med Isobel som kom på oväntat besök. Gevalia stod givakt på bänken och tur var väl det! Detta är ren och skär lycka och jag måste hitta fler tillfällen med jämnare mellanrum då jag kan ge henne detta!
Det är min önskan och mitt mål!

Till det possitiva ska tilläggas! Å vad härlig hon är! Känner mig alldeles varm å lycklig! Den sista tiden har nämnligen varit lite motstridig, många gånger har varit nej, vill inte, tänker inte, kan inte, sur, arg, svarar inte, följer inte me, äter inte upp osv... Men nu, sakta men säkert börjar det vända, kanske går det tillbaka, eller självklart gör det ju det i perioder det vet jag ju men jag hade gett upp allt som hette snäll å lydig men denna tös! Denna vecka, ja faktiskt hela veckan, varje dag har hon varit glad å någolunda lydig! Allt är ju relativt! Men IDAG, eller ikväll rättare sagt var hon ju för söt! Vi har varit på resande fot hela dagen och påväg hem, efter att lekt några timmar på Norrtuna så frågade jag henne vad hon ville ha till kvällsmat. Gröt m lingonsylt blev svaret! Väl hemma satte jag igång att tillaga efter önskemål och hon satte sig och åt. "Mmmmm va god mat du lagar, mamma, mmmmm....ååååå så gott, tack så mycket älskling för maten! What? Visst kan hon kläcka ur sig liknande kommentarer lite då å då men vänta ska ni få höra fortsättningen! Efter maten tackade hon artigt några gånger till och sen sa hon: Nu mamma, är det bäst jag går på toa, tvättar händer å mun och borstar tänderna innan jag ska se bollibompa". What? Vet ni hur det brukar vara? Ett evigt tjatande i vanliga fall. Ren å skär lycka! Undra när detta upprepas? Hahaha. Så fruktansvärt skönt är det att ibland slippa tjata och bara veta att....hon vet. Mmmm underbara Norah!

Javisst. I lördags, just som jag skulle skjutsa barnen och Vejde till farmor på grillstund för att sedan själv åka och lyssna på Charlotte som skulle ha konsert så hände det.
Norah föll från bordet med munnen före rakt över sin tripp trapp stol. Blod i munnen, tårarna sprutade och tanden for upp i tandköttet. Rakt upp. Hela tanden. Usch. Vejde tyckte fortfarande vi skulle åka som planerat och så for vi iväg. Men i bilen slocknade Norah och oron i mig blev stor. Vi hade ringt en tandläkare som sagt att han varit med om det många ggr förut och att på måndag får vi åka till folktanvården på röntgen. Tanken var altså att jag skulle lämna av sovande Norah och övrig familj och fara iväg flera timmar. Vi kom fram och då ringde just Emma som jag skulle hämta upp strax därpå. Hon tyckte jag skulle stanna hos Norah och det kändes skönt. Så fick det bli. Barnen går först. Hade förmodligen inte varit något trevligt sällskap ändå om jag hade åkt iväg. Bara varit orolig och längtat hem. Hon är fortfarande låg och öm men imorgon ska jag ringa och prata med folktandvården och hoppas på att vi får komma på stört!

Just nu är det mycket fokus på Norah för oss här hemma. Vitamintillskott har inhandlats, tid till mer fasta rutiner, pysselstunder, samtal o.sv....
Om ETT ÅR, (om hon ska gå komunal skola/ friskola) så börjar hon 6års verksamhet. Det är inte klokt. Tiden springer iväg och jag hänger inte med! Däremot, om hon börjar Waldorfskola så får hon gå på förskola ytterligare ett år (dock inte samma). Många beslut ska fattas. Många tankar som snurrar i mitt huvud. Och just nu är hon inte riktigt i form, har inte varit iaf, det börjar vända med ytterst små medel som vitaminer, massage, mer egentid. Så jag hoppas att allt snart känns lite mer stabilt. Idag har vi, liksom senaste veckan tagit det riktigt lugnt, det verkar vara bra för henne. Dock finns ett behov av mer stimulans. Jag måste försöka hitta på mer saker för oss på eftermiddagarna. Tror jag. Parken, vänner, promenader. Men framförallt, måse vi få till mer tid för bara henne+ en förälder. Jätteviktigt. i vanliga fall brukar det vara under dagtid (då hon är på förskolan) som jag gör saker. Sedan, när hon hämtas, åker vi oftast hem, äter mellanmål och varvar ner. Men hon tycker det är ganska tråkigt här ute på landet med mig och lillebror. Så nu är det nya friska och förhoppningsvis pigga tag. Alla här hemma är ganska trötta. Men så är det väl för alla familjer antar jag. Vejde har ju börjat arbeta extra vissa kvällar och det märks. Vi är trötta. Och Norah saknar sin pappa. Ville bara dela med mig lite, framförallt till faster Linnea som brukar undra hur vi har det! Kramar till dig!

           

Idag kom Norahs vän Laura på besök, när Norah kom hem från dagis var laura redan här och dom har lekt  jättemycket! Anna och lillebror Leonard var oxå med såklart och vi har haft en väldigt gemytlig eftermiddag tillsammans =)
Lite bilder från ikväll på finaste: