längtor å viljor
*efter mina barn
*efter egentid
*efter tid med Vejde
*efter min kära mor
*efter ett besök på ikea
*efter struktur
*efter spontanitet
*efter att släppa taget om alla måsten å längtor och bara leva!
Ibland kommer man ju in i en "ur fas" period och där är jag nu sedan ganska länge tillbaks. Vill bara ur skiten. Behöver en riktig heldag där allt runt omkring e under kontroll och bara åka iväg på spa! Det e fan va jag behöver! Ge mig!!!! Sen kan jag komma hem å ta tag i allt med en annan energi. Hm, får bli att spara pengar, vill nån åka med?
med jämna mellanrum
Dagen den
...började tidigt imorse, vid tre. Så var det med det. Nu e jag frusen, kall och trött. Har försökt sova men magen värker. Det går inte.
Utanför är himlen grå, igår blev det mörkt fortare än vanligt. Hösten är ett faktum.
Mina barn kanske springer omkring på dagisgården och liksom anar att jag är påväg, jag är påväg.
Påväg genom livet och riktigt känner att jag blivit äldre. Igår byggde jag korthus. Det var 15 år sen sist. Tänkt att ens kunna säga så. Tänk va. När jag satt där, 10 år och byggde korthus...Om 5 år är Norah 10 år. Man ska inte tänka så mycket utan mer leva, jag påminner mig själv liksom såhär.
Vad blir det för mat? Kyckling? vad blir det för väder imorgon, en strålande höstdag? Hoppas på det. Hej på er
Det blir aldrig som man...ja ni vet
Det finns stunder då man undrar och stunder då man vet men likaså stunder man känner sig helt panikslagen och tror världen ska gå under. Det finns stunder som känns rätt och de som känns fel och så här kan jag ju fortsätta i all evighet. För ibland är allt så lätt men sen blir det så svårt och man vill bara ha ett facit, eller hur? Jag vill vara här å nu istället för där och då. Det e så skönt med nuet. Riktigt förlora sig i de. De som e. Det e som det e.
Fick ett starkt minne som är jobbigt och svårt. Som jag aldrig pratar om och jag vill ofta vakna upp och kunna ändra på den dagen. Jag är 10 och mamma fyller 40. Det vankas Rednex konsert och när jag kom hem på kvällen efter det så blev livet aldrig sig likt....
Men sen kom min underbara syster till världen som jag egentligen borde ringa men det har jag ju helt glömt. Ringer imorgon.
Magen värker och ögonen hänger men kvällen var fin ikväll. Tack.
Trodde jag skulle riktigt få till det här och vara lite rolig men så blev det ju visst inte. Känslan försvann. Inspirationens fokus förflyttades till mörker och undran. Över livet.
Det blir ju aldrig som man tänkt, det blir ju aldrig det.
virrvarr
Ibland känns livet som ett endaste virrvarr av olika erfarenheter, känslor, människor och upplevelser.
Man blir liksom lite knäpp och glömmer bort att andas och ta det lugnt. Det blir likt ett evigt, eller som anni säger, "evinnerligt" fläng å häng.
Tankarna tumlar omkring däruppe i huve och blicken söker barnen som oftast är på språng och väldigt inne i det som är här och nu.
Jag ser ofta på och glömmer bort att känna, släppa och bara vara. Men jag vill och försöker. Hoppas på ljusa tider och mycker kärlek.
Tur att man har dom här som kan få en att samla ihop sig och tänka till. Puss på er mina godingar
Å helgen har knappt börjat....
saftat å syltat
För evigt nu
....så i mig vill jag att stunden stannar, för evigt för alltid....ainbusk....hela dagen har låten susat å kittlat å väntat. Väntat på att få skrålas ut.
Tankarna på mammorna har legat där i bakhuvudet å grott Emma. Idag. Så var det så sjukt när du ringde. Som om det var liksom meningen. Vi skulle åkt. Jag känner hur det riktigt känns så ikväll. En filt eller bänk, lite ljus, några cigaretter och samtalet om mödrarna. Dom älskade och oändligt saknade. Som vi båda hoppas ska återvända till oss å någe vis. Visst? Någon som lyssnar och förstår. Fan va sjukt. Igår när jag läste så hade det legat där å grott. Ilskan och orättvisan. Tuppjucket. Tur att vi har varann. Älskar dig Emma.
Minnen som blommar upp
Bjuder på två bilder av favoriterna oxå, som vanligt =)
Det sprakar å knakar å har sig uppe i knoppen
12 Maj. Charlottes 25 årsdag. har varit hos lavli lohne med Olli å en annan Emma plus födelsedagsbarnet, Charlotte. Riktigt nice. Lohne bjöd på lax å potatatis + sallad och bruttan emma kom me creme fraiche + cola! Timmarna flög fram och när det var dax att bege sig mot dagis i Järna tog det emot. Inte att hämta Norah såklart men att skiljas från detta underbara gäng. Önskade för stunden att jag bodde granne me lohne och att vi skulle spendera resten av dagen ihop. Eller för stunden, jag vill verkligen det. Ofta. Ha nära till. Ha möjlighet att. Oavsett. Bil eller ej. Fattar ni the grej? Vem vet vad framtiden har att erbjuda. Bo granne med lohne eller vilken härlig vän som helst (eller varför inte me alla) vore ju ingen lek. Över till mer aktuella ting nu. Som att pappan i hemmet fyllde 27 igår. Gratulerar. Min fina Vejde! Ikväll blir det lite bättre läge att känna av det. Hoppas jag. Förövrigt, som rubriken avslöjar, så far tankarna kring sommaren runt runt i huvet på mej. Det skall bytas dagis å struntas i semester å Olli blir snart 1 år å hittas fast anställning å en hel del pyssel å knåp. Det blir som det blir. Nu börjar desperate housewifes. Barnen somnade sju ikväll, håll i hatten! Inte var kväll vill ja lova! Man tackar man tackar! Puss på er, mina härliga ungar å alla andra tokar därute! Farmor Karin ringde nu ikväll förresten, å ville sjunga för Vejde! Hon e så söt! Hoppas vi hinner med en tur till henne i sommar oxå. Det vill jag verkligen.
Men mest av allt, just nu, skulle någon timma på scenen inte sitta helt fel!
Nu drar det igång..
Här Och Nu!
Till Håkisen
Din röda kalufs, ditt stora skägg, din rakade hjässa. Dina pillemariska små ögon, fyllda med bus och jävulskap, dina snälla ögon fyllda med ömhet och tro. Håkan. I mig kommer du bo. Jag minns den allra första gången jag såg dig, i skolan..Jag minns den gången. Din utstrålning. jag blev alldeles lugn. Du har berört många Håkan, inte minst min vän, din Hanna.
Du har inspirerat mig och det känns tomt nu, Håkan. jag bär dig med mig, jag bär dig i mitt hjärta
Detta liv
Ett ljus står tänt. Det lyser för dig. Omskakande. Detta liv. Från den ena dagen till den andra så är allting förändrat och annorlunda. För alltid. Jag känner mig liten, kall och så fruktansvärt osäker. På detta liv. Men jag tror ändå, efter att vi sågs att du har det bra nu. Vart du nu än är. Men hur vet jag säkert? Jag får helt enkelt förlita mig på min egen instinkt och tro. Jag tänker på dig. Och jag minns. Jag minns. Så många fina bilder och känslor och samtal och skratt med dig. Du goda människa. Och jag vill finnas där och lyssna och trösta och hålla om din fina. Det vill jag så innerligt gärna. Ett ljus står tänt, det brinner för dig. Jag tänker på dig och önskar och hoppas.
Sänder en tanke
Sänder min värme och allt annat jag någonsin.....
För dessa tre människor som betytt så oerhört mycket för mig. Och för andra.
Ni, mina älskade morföräldrar och mamma, mitt hjärta.
Besökte er häromdagen, fick skjuts av min underbara Sara...
Och som Anna skrev till mig i ett sms när jag stod där......
"Tänk hon flyger högt o långt o vet allt det där som vi inte fått svaren på...
Och så en dag landar hon igen, i ett nytt liv någonstans nära!
När löven faller av och kvar är vi
När löven faller av och kvar är viTänker på Emmas mamma. Och numera även på min mamma.vi älskar er så. Glöm aldrig det!
Ett litet frö får dö och bli till liv
När regnet faller ner utför min kind
Du torkar alla tårar med din vind
Då ser jag din kärlek mot mig
Då känner jag livet ifrån dig
När regnet faller ner utför min kind
Då vet du att jag älskar
Som himlen runt vår jord ditt ord består
Och leder mig på vägen som jag går
Som ljuset ifrån skymning gör mig väl
Så styrker du det svaga i min själ
Så ser jag din kärlek från dig
Så känner jag livet inom mig
Som himlen runt vår jord ditt ord består
Då vet jag att du älskar
Störst av allt är kärleken
Går genom döden för mig
Renar mig om igen
Då vet jag att du älskar
Du älskar mig…
Jag ger dig allt
Jag lämnar aldrig dig
Nu ser jag din kärlek mot mig
Nu känner jag livet ifrån dig
När löven faller av och kvar är vi
Då vet jag att du älskar
Nu ser jag din kärlek mot mig
Nu känner jag livet ifrån dig
När löven faller av och kvar är vi
Då vet du att jag älska
med livet i fokus
Till er.
Hösten och drömmen
No turning back. Frost på bilen och löven blåser i vinden och imorgon slår 1:a Oktober in.
Hösten är här, på riktigt!
Inatt drömde jag den allra hemskaste drömmen någonsin, att jag dog i cancer. Det var så sjukt verkligt
alltihopa att jag nu, idag går runt med ett konstant magknip.
Jag fick läggas in hux flux på ett sjukhus där alla led av denna sortens magcancer. Blev sittande i rullstol
och bara grät. Alla mina vänner och min familj var där konstant och vi bara grät hela högen.
Cancern skulle inte gå att bota. Och sen dog jag! Helt plötsligt kom läkaren in och förklarade att det inte
var långt kvar, att vi alla kunde börja räkna ner.
Herregud. Det var fruktansvärt.
Jag har ju senaste 3 veckorna haft otroligt ont i magen och faktiskt gått och bett några stilla böner att jag
inte vill dö i magcancer så därpå drömmen förmodligen..
Men ändå. Imorgon ska jag ta cellprov och då ska jag nog ta tillfället i akt ch fråga vad min barnmorska
tror det är. Magsår? kanske....
Magcancer ligger dessutom i släkten men när man e 24 borde det var lugna tapeter ju.
Have a chill tuesday och glöm inte bort att livet e kort, följ ditt hjärta, ta vara på livet för man
vet ju faktiskt aldrig när det tar slut.
Varnar känsliga för gnälligt inlägg
Känner mig så trött å sunkig och nu, 13:50 är då min chans till en dusch, Norah tittat på barnprogram och har
en temp på 35.1? Undertemp? Tog tempen för tredje gången idag å den stannar på 35.1....
Ska nog ringa vårdguiden och fråga...
Inatt har jag inte fått en blund knappt, detta är tredje naten då Olli vaknar å gallskriker?
Hunger-Nej! Trött- Ja, det verkar så men han har svårt att få ro i kroppen...
Man vill ju inte direkt klaga då en av min Emma har 2 gullklumpar att tampas med men man kan ju inte mer än utgå från sig själv....
Magen värker eller snarare huger så jag får sätta mig ner är jag står med jämna mellanrum...?
Mensvärk- Hoppas det! Men detta är i hela magen, flyter runt liksom, mensvärk sitter ju längre ner...
Har nu varit vaken 7 timmar och 5 återstår innan Norah lär sova. Då ska jag också sova. Lätt!
Ska bara lämna fram förslaget till Oliver och se vad han säger:-)
Det känns alltid lite bättre när man fått skriva av sig, känns redan bättre.
Skulle bara vilja komma iväg nån timma och vara själv. Helt själv faktiskt. Rensa tankarna lite.
Ska nog gå ut och sätta mig ett slag så får duschen vänta tills imorgon.
Luft!! Känner mig lite instängd och ensam.
Idag känner jag mig som på bilden, tror jag?Min mammas födelsedag idag
Jag minns förra året, du var så glad när vi kom till dig på sjukhuset, med presenter, jag, vejde,Norah och Petra. Du blev ompysslad. Hur ofta fick du bli det? Aldrig.
Men då, förra året kunde riktigt se din barnsliga nyfikenhet när du öppnade dina presenter..
Du var så glad att vi kom.
Iår, kan jag inte ge dig en tröja, som förra året. Om du bara visste hur ledsen jag e för det.
Det får bli blommor och ett litet brev kanske? En bild på Norah?
Henne saknar du nog. Hon kommer fortfarande ihåg dig lite grann!
Idag, när jag lämnat Norah på dagis så var jag och handlade. Helt plötsligt såg jag dig vid ostdisken!
Jag trodde för ett kort ögonblick det var du! I profil var det så likt...
Sen vände hon sig mot mig, förmodligen för att jag stannat upp och stod och iaktog henne.
Det var inte du. Du finns inte kvar här hos mig. Det vet ju jag, egentligen.
Men man kan ju alltid önska, eller hur?
Jag hoppas du har det bra, idag, var du än är. Tänker på dig jämt, mamma!
Glöm inte att jag älskar dig! Så brukade du alltid säga till mig- Detsamma mamma! Alltid!
Vi saknar och tänker på dig, en dag som denna! Puss!
