Trött och låg och less
Det visade sig ändå att jag inte fattat allt och ska nu fortsätta detta roliga, hysteriska och ansöka och skicka efter!
Tar det aldriiiig slut???
Om jag ändå hade någon vuxen som kunde hjälpa mig med allt detta...
Det skulle vara så mkt lättare att leva då känns det som.
Aldrig hade jag väl trott att man skulle få stå ut med allt detta pappersarbete, räkningar som kommer VARJE dag från mamma...
Aldrig hade jag väl trott att det skulle vara så här tungt att förlora någon.
3 månader har gått, lite drygt, och ännu är det mkt jobb kvar.
Mamma, kom tillbaka, eller åtminstone, skicka efter en vuxen som ser efter mig, bryr sig, och älskar mig som du gjorde?
Det borde väl gå?
Eller är det meningen att jag ska klara av allt detta själv?
Hur ska jag någonsin kunna bearbeta min sorg om knappt någon pratar med mig om den?
Bilderna på nymålade vardagsrummet med vårgardinerna på plats.
(Mer bilder på Norah kommer, Linnea).
åh va fint det blev! Hörde av Vejde att du varit där o tt du måste tillbaka, jobbigt. Stackare. Hur är det med dig? Ringde idag för att höra hur du mår men du var på jobbet..:(. Hoppas vi ses snart. Pussar o kramar
Å va fint, ser så mycigt ut!
Usch, kan inte ens tänka mig allt du måste gå igenom! Kämpa på, dom säger att man blir starkare av alla upplevelser.
Stor kram
Lilla gummsan... det finns val vuxna i din narvaro som aldrig skulle saga nej till att hjalpa till... bara se till att be om den hjalpen sa finns den.. pappa, helena, mamma.... salvklart hade jag aven statt dar som en hjalpande hand om
jag befunnit mig i svea. Du klarar detta... men alla maste ha hjalp... Ser jatte fint ut i lagenheten.. kan inte du komma och fixa i min ocksa snalla...???? =)
