med jobb. Och det blir skönt. Börja lite försiktigt nu i veckan som timvikarie i hemtjänsten. Var på intervju i fredags medans farmor var med barnen på Torekällberget (Norah fick rida)!! I vilket fall, dom ville ha mig, så nu har jag fått två ja inom loppet av två dagar!!! Känns skönt. Allt kommer fiska sig, som Norah älsklingen säger. Mitt lilla hjärta. Känns som om hela jag är överfull med kärlek att bara ösa över barnen. Mina. Helt sjukt. Vad har jag gjort för att få två så fina? Vetefan.. Nu är det söndagskväll och livet är bra. På tisdag ska jag vara med Norah på dagis, se hur dom har det. Hoppas få napp med barnvakt tills dess för lillen. Vill helst kunna vara BARA med min flicka. Som håller på att bli stor. Men ändå är hon ju så liten och....Många tankar som snurrar. Jag lär mig nya saker varje dag genom barnen och håller på att bli vuxen känner jag. Vuxen på riktigt, förstår ni hur jag menar? Men, måste också passa på att öppna mig lite på djupet här och verkligen förklara att inom mig har jag en stor stor sorg som tyvärr verkar vilja växa på sig. Jag saknar mamma så mycket att det riktigt värker inom mig. Ibland flimmrar olika minnen och bilder (ganska ofta) förbi och jag blir tvungen att stanna upp, trycka på "pausknapp i vardagen" och ägna henne tid. Det är så jobbigt och jag har nog ännu inte insett att hon inte kommer tillbaka. Hoppet är för starkt. Vill bara vakna upp och ha henne här. Mina föräldrar lever inte, samtidigt som jag har tusen miljoner frågor att fråga dom om. Vem ska jag fråga? Utan att känna mig som e idiot tappad bakom nån vagn?? Vetefan. Livet rullar på, i en rasande fart och min mamma var en underbar kvinna värd att hedra på många olika sätt. Jag är så tacksam för allt fint hon gjort för mig. Hm. Hursomhelst, här kommer några utvalda bilder från helgen: