Äntligen är helgen här, jag öppnar ögonen och ber en stilla bön att Vejde som var krasslig igår ska mumla nåt i stil med att han känner sig mycket bättre. Nix. Vejde är sjuk. Ringer och säger att jag måste vabba idag och åker sedan iväg med barnen till dagis. 1,5 timmar i Järna själv, yes! Ska passa på att köpa lite braiga saker som kan behövas hemma under helgen. Nix. Kontokortet e hemma. Fan. Kommer på den utmärkta iden att passa på att smita in på bibblan och låna pjäser till alla teaterprov i vinter. Nix. Stängt. Helvete. Strosar omkring och fönstershoppar, får iaf luggen klippt och det var skönt! Väl två barn i bilen sen vilket som vanligt tog säkert 30 minuter så inser jag faktum: I helgen är det jag å barnen. Känner mig ensam. Inga släktingar, inga päron. N A D A. N O L L. Fy fan altså.