...
Panik å ågren så in i ...
flyger förbi
Åren. Då var jag nitton, när hon låg där å växte i mig. Idag är hon 4,5 och jag 25 och det känns så nära alltsammans. När jag vankade där med magen i vår lilla etta på norrtuna. Mamma försökte få mig att sy bebisplagg men jag var inte alls där. Nu är hon i borta mamma och jag är annorlunda. Vi har semester här hemma, våran vecka har idag börjat av ledighet och gemenskap. Nästa vecka börjar jag mitt sommarschema på ljungbacken. Så pass på nu som Anders Bäckström skulle ha sagt. Lite bilder från dagen på TomTits:
Hm...Norah verkade inte helt osugen på en till litet syskon =)
För evigt nu
....så i mig vill jag att stunden stannar, för evigt för alltid....ainbusk....hela dagen har låten susat å kittlat å väntat. Väntat på att få skrålas ut.
Tankarna på mammorna har legat där i bakhuvudet å grott Emma. Idag. Så var det så sjukt när du ringde. Som om det var liksom meningen. Vi skulle åkt. Jag känner hur det riktigt känns så ikväll. En filt eller bänk, lite ljus, några cigaretter och samtalet om mödrarna. Dom älskade och oändligt saknade. Som vi båda hoppas ska återvända till oss å någe vis. Visst? Någon som lyssnar och förstår. Fan va sjukt. Igår när jag läste så hade det legat där å grott. Ilskan och orättvisan. Tuppjucket. Tur att vi har varann. Älskar dig Emma.
