Ibland känns livet som ett endaste virrvarr av olika erfarenheter, känslor, människor och upplevelser.
Man blir liksom lite knäpp och glömmer bort att andas och ta det lugnt. Det blir likt ett evigt, eller som anni säger, "evinnerligt" fläng å häng.
Tankarna tumlar omkring däruppe i huve och blicken söker barnen som oftast är på språng och väldigt inne i det som är här och nu.
Jag ser ofta på och glömmer bort att känna, släppa och bara vara. Men jag vill och försöker. Hoppas på ljusa tider och mycker kärlek.




Tur att man har dom här som kan få en att samla ihop sig och tänka till. Puss på er mina godingar